Lika självklar som handkirurgi

Av Fayme Alm

Upplevelsen hos en person som får ett cancerbesked är oändligt mycket större än diagnosen. Det finns därför en förväntan om att vid ett sådant tillfälle bli bemött med både medicinsk kunskap och medmänsklig förståelse. Med hjälp av humanistiska ämnen har läkarstudenter i Lund möjlighet att skapa bredare synfält inför mötet med patienterna. Kursen heter ”Kroppen i humanioraperspektiv” och borde, enligt initiativtagaren, vara lika självklar som kursen i handkirurgi.

Vi har alla sett den. da Vincis teckning av den nakne mannen, med två par armar och två par ben utsträckta i två olika positioner, omsluten av en cirkel och en kvadrat. Teckningen som har människan i centrum kan tolkas naturvetenskapligt med sina perfekta proportioner. Den kan också tolkas som ett estetiskt mästerverk och hamnar därmed bland de humanistiska vetenskaperna. På samma sätt kan man betrakta läkarvetenskapen.

- Medicin är en naturvetenskap om och för människan och det mänskliga. Den är därför inskriven i den humanistiska dimensionen, säger Anders Palm, litteraturprofessor och den som 2008 startade ”Kroppen i humanioraperspektiv”, en breddnings- och fördjupningskurs för läkarstudenter på Lunds universitet.

Kursen vill reflektera över läkarrollen och den medicinska läkekonsten med utgångspunkt i de humanistiska ämnena. De vidgade insikterna ska läkaren kunna använda dels i mötet med patient och anhöriga, dels i reflektion över sin egen yrkesroll.

Helhetsperspektiv
I läkarstudenternas facklitteratur bjuds inga berättelser. Där är fallstudierna rent medicinska och avskalade utan någon beskrivning av känslan av att vara sjuk. I skönlitteraturens värld råder ett motsatt förhållande. Här finns ett hav av skildringar, ofta självupplevda, som också är möjliga att använda som fallstudier i eller utanför undervisningen. Även inom andra humanistiska ämnen som konst, film och musik lämnar sjukdom och funktionsnedsättning spår, som går att följa.

I boken ”Ro utan åror” beskriver Ulla-Carin Lindquist, känd teveprofil, konsekvenserna av att få diagnosen ALS och insikten om att dö i förtid. Författaren förmedlar mycket kunskap om denna förlamningssjukdom, men framförallt ger hon oss sin berättelse av hur det är att leva med en obotlig sjukdom som successivt bryter ner henne. Läsaren får även förståelse för hur författaren påverkas av möten med olika experter, vars kunnande och bemötande man som patient är starkt beroende av.

Från objekt till subjekt
För läkarstudenten kan böcker som ”Ro utan åror” vara ett steg från facklitteraturens bild av den objektifierade och medikaliserade kroppen till en förmedlad upplevelse av allt som det innebär att få ett sjukdomsbesked och leva i en kropp som inte är frisk.

Hur ta hand om hela människan och bemöta de frågor av etisk och existentiell art som kan uppstå såväl i samtal med patienten som hos läkaren själv? ”Kroppen i humanioraperspektiv” diskuterar sådana för yrket väsentliga frågeställningar och har från första början möts med entusiasm bland studenterna. Varje år är det omkring 70 sökande till de 20 platserna.

Kursens signum
Kursdeltagare och andra som får ett papper i sin hand som rör ”Kroppen i humanioraperspektiv” kommer strax att lägga märke till kursens illustrativa signum. Det är ovan nämnda da Vinci-teckning, fast i två versioner. Den ursprungliga och så teckningen en gång till, fast denna gång med mannen utbytt mot en kvinna.

- Kursen handlar ju om hela mänskligheten, säger Anders Palm.